Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skilda ämnen - Är det folken, som vilja krig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKILDA ÄMNEN 591
i Europa, återgifva det en ledande ställning utom, och
nedslå allt motstånd inom landet.
Detta var det fransk-tyska krigets anledning. Öfverallt
såg man på förhand kriget komma. »Hela Europa
förutsåg att frihetsidéernas framsteg i Frankrike skulle leda till
ett stort krig, emedan det var kejsardömets sista utväg, »
yttrade Laveleye vid en återblick på de närmaste åren
efter 1866." Redan året efter Sådova skref den landsflyktige
Marc Dufraisze: »Jag fruktar för en tredje invasion i mitt
fädernesland»"" — de två föregående, 1814 och 1815, hade
varit den förste Napoleons verk.
Innan vi från krigets verkliga anledning öfvergå till
dess förevändning, återstår att betrakta ännu en scen i den
politiska varietéföreställning, som föregick det stora
sorgespelet. :
Om våren 1870 hänsköts till allmän omröstning ett
beslut, enligt hvilket författningsändringar, h. o. h.
undandragna folkrepresentationen, skulle få föreslås endast af
kejsaren, afgöras genom folkomröstning. Ändamålet var att
framställa folkomröstningen som en ny, nationell stadfästelse
af det kejserliga enväldet. Samma fredslöfte, som år 1852,
utöfvade äfven nu sin verkan. Regeringens otaliga verktyg
och hoflakejpressen drefvo de röstberättigade med ett ja
till omröstningen. Den som röstar ja — hette det —
röstade för inre. lugn och yttre fred; den som röstade nej
hade ondt i sinnet mot båda. Ja-rösterna blefvo fullt 7
mill. mot knappt 1 1/2 mill. nej-röster. »Plebiscitet»
(folkomröstningen) utropade den officiella tidningen den 18 maj,
»det är fred! fred! fred’> Två månader och en dag
därefter aflämnade kejsaren krigsförklaringen i Berlin.
Många hafva föregifvit, men ingen har någonsin trott,
emedan ingen kunnat tro att — två månader efter denna
folkomröstning för freden — franska folkets opinion
nödgade kejsaren att föra krig med anledning af den
Hohenzollernska kandidaturen till spanska tronen = en kandidatur
som redan var öfvergifven, när kejsaren beslöt kriget. Hur
skulle någon kunna inbilla sig att Frankrikes bönder,
arbetare, industriidkare, köpmän ville hafva krig därför,
att konung Wilhelm afslog oupphörligt nya anspråk som
Napoleons ministrar framställt i den afsikten att, om de
bifölles, skrytsamt utmåla dem såsom en seger för den
franska politiken och en grundlig förödmjukelse för Preussen,
och om de afsloges, använda dem till förevändning för
krig.
id *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
