Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skilda ämnen - Är det folken, som vilja krig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKILDA ÄMNEN 593
Leopolds kandidatur. Nej, det var politiska sakskäl, och
dessa låta nog höra sig om man blott afkläder dem sådana
narraktiga öfverdrifter som franske utrikesministerns
sladder om att prins Leopold å spanska tronen betydde
detsamma som återupprättandet af Carl V:s monarki, i
hvilken för 300 år sedan Spanien, Österrike och
Nederländerna med delar af Italien utgjorde en statskomplex
som kringhvärfde och inom trånga gränser inklämde
Frankrike. Om det från fransk synpunkt kunde anses
för en fara, att till granne i söder — en granne i ryggen,
när Frankrike gör front mot norr eller öster — hafva
en f. d. preussisk officer, som i det preussiska
stormaktskungadömets chef erkände sin familjs öfverhufvud, så
var en sådan anledning till protest mot prins Leopolds
kandidatur icke något nytt påhitt, ägnadt att väcka
förargelse öfver förmätna anspråk och odräglig inblandning
från fransk sida. När efter Belgiens skilsmässa från
Holland, den belgiska Nationalkongressen år 1831 valde
fransmännens konung Ludvig Filips andre son hertigen
af Nemours till kung, vägrade stormaktskonferensen i
London sitt samtycke, och Ludvig Filip måste böja sig,
såvidt han ej ville våga krig mot en koalition. Å andra
sidan uteslöto stormakterna från kandidaturen till belgiska
tronen Eugène Beauharnais son, hertigen af Leuchtenberg,
som Ludvig Filip förklarat att Frankrike ej kunde
acceptera. Och trettio år närmare vår tid, när grekerna år
1862, sedan de afskedat konung Otto genom
folkomröstning valde prins Alfred af England, så omintetgjordes
såväl detta val som hertigens af Leuchtenberg
mot-kandidatur, 1 det Greklands tre skyddsmakter — Frankrike,
England och Ryssland från frihetskrigets tid — förenade
sig om att från kungadömet i Grekland utesluta både den
engelska och den ryska kandidaten. Således, betydelsefulla
precedensfall och giltiga motiv för en fransk protest mot
den hohenzollernska kandidaturen saknades ej; och så
till vida stod den europeiska opinionen, regeringarnas
och folkens, veterligen på franska regeringens sida.
Nu är det vidare klart, att denna sin mening och
önskan hade franska regeringen att, med all den hänsyn,
man var skyldig en själfständig stat och ett mot
Frankrike vänskapligt sinnadt folk, göra gällande hos den
spanska regeringen, som ännu ej till Spaniens riksdag
gjort någon framställning i ämnet; och franska regeringen
kunde här med visshet påräkna de andra makternas
understöd. Ja, det råder ej ens minsta tvifvel om, att ett
sådant steg skulle ofördröjligen hafva ledt till
öfvergifvande från spansk sida, af prins Leopolds kandidatur.
38. — Adolf Hedin. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
