Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skilda ämnen - Är det folken, som vilja krig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
594 ADOLF HEDIN
Och därmed hade då frågan varit lätt och ledigt löst,
och det berättigade ändamålet vunnet, om detta varit
hufvudsaken för den liga, som styrde Frankrike. Men
detta var icke hennes verkliga syfte: det föregifna
ändamålet var i själfva verket blott ett medel, det fick tjäna
till förevändning för ett krig som hade en annan
anledning. Redan den 10 juli telegraferade hertigen af Gramont,
utrikesministern, till franska ambassadören Benedetti uti
Ems: »viktigare för oss än själfva afsägelsen är att få
veta, hvad vi ha att rätta oss efter». Och hvad detta
rätta oss efter betydde, det förklaras af några föregående
ord i samma telegram: »Vi vänta blott Eder dépéche,
för att inkalla 300,000 man.»* Om det är sant, som man
brukar säga, att det diplomatiska språket är till för att
dölja tankarna, så borde det aldrig anförtros åt en sådan
vettvilling som Napoleon III:s näst siste utrikesminister
att tala med diplomatisk tunga.
Om, sade jag, Napoleon III:s regering hade ärligt
fullföljt rättmätiga syften, så var det själffallet, att hon
skulle vända sig till spanska regeringen i en fråga som,
fastän Gramont lögnaktigt uppgifvit motsatsen, icke kom
på henne som en fullständig öfverraskning: ända sedan
mars månad, isynnerhet sedan maj månad föregående år
hade hon besked om, att den hohenzollernska
kandidaturen var en eventualitet att taga med i räkningen; hon
hade således haft mycket god tid att i all tysthet
undanrödja den. Men hur gick hon till väga?
I ett års tid låtsade hon om ingenting, för att, när
den 3 juli underrättelse ingick från Madrid att prins
Leopold antagit den af spanska regeringen erbjudna
kandidaturen, börja åbäka sig och föra ett larm, såsom
hade man aldrig förr hört talas om maken till nedrighet.
Och hvem var det som anklagades, liksom hade det varit
en bevisad sak, för detta oerhörda brott? Spanjorerna”?
Nej. Tronkandidaten? Nej. Nej man anklagade
Preussens regering konung Vilhelm och bakom honom Bismarck.
Det är fullkomligt visst, att Bismarck gillat och gynnat
prins Leopolds kandidatur, likasom han, fyra år förut —
den gången i sällskap med kejsar Napoleon — gillat och
gynnat Leopolds bror, prins Carls kandidatur i Rumänien.
Det är också visst, att han båda gångerna handlade i
strid med konung Vilhelms mening och önskan. Är det
äfven sant, att Bismarck uppfann denna kandidatur och
förledde den spanske marskalken Prim att göra sig till
dess målsman? Det är möjligt, men ehuru det ännu
stundom upprepas såsom en alldeles afgjord och känd sak, **
* Ma mission en Prusze par le Comte Benedetti, 1871, 9.
++ Senast af Samuel Denis: Histoire contemporaine I. 1897.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
