Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skilda ämnen - Är det folken, som vilja krig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKILDA ÄMNEN 595
är det likväl icke bevisadt. — Och hvilken var konung
Vilhelms andel i förehafvandet? Han hade, »såsom
familjechef», ansett sig icke böra motsätta sig prinsens
önskan att mottaga kandidaturen. Det vill ock synas,
att han ej förbisett att den ej kunde vara välbehaglig för
Frankrike, ty i ett af samtalen med Benedetti undfaller
honom det yttrandet, att han ej trott att marskalk Prim
skulle så snart skvallra ur skolan för franska
ambassadören i Spanien. Det synes således, som meningen nog
var att ställa franska regeringen inför ett längre
framskridet företag, ett om jag så får säga mera fullbordadt
faktum, än prins Leopolds kandidatur var därigenom, att
han hade antagit spanska regeringens anbud — hvilket
enligt den ursprungliga planen, först efter några månader
skulle underställas representationen. Det är tydligt, att
man beräknat, att sedan den spanska representationen
blifvit kallad att företaga konungaval, franska regeringens
position skulle blifva sämre, än den var i början af juli,
då det var nog om spanska regeringen och kandidaten
i all stillhet retirerade, och att detta skulle blifva
vanskligare, sedan saken blifvit offentligt känd, och
representationen stode i begrepp att afgöra den. Man kan också
säga, att detta tillvägagående gentemot Frankrike ej
vittnade om någon högre grad af öppenhet och vänskap.
Men det hade ju varit franska regeringens sak att själf
hafva ögonen öppna. Och från missnöjet öfver en sådan
diplomatisk fint eller ogrannlagenhet till en något så när
rimlig krigsanledning är afståndet omätligt. Förloppet
blef nu som följer: |
Den 3 juli får man i Paris telegrafunderrättelse att
prins Leopolds kandidatur vore en kanske afgjord eller
åtminstone nära afgjord sak — hvilket ej borde
öfverraska dem, som i ett års tid känt projektet och
ingenting gjort för att hindra dess mognad, hvilket dock skulle
hafva varit oändligt lätt. Då lät franska utrikesministern
genom franska chargé d’affaires Borlin — ambassadören
Benedetti hade tjänstledighet — gifva sin mindre
behagliga öfverraskning till känna, med tillägg att det skulle
vara franska regeringen kärt att erfara, att preussiska
regeringen vore främmande för detta förehafvande. Men,
utan att ens afvakta svar på denna framställning, läto
hof- och krigspartiets ledare redan den 4 juli den
officiösa tidningen Constitutionnel taga preussiska regeringen
för hufvudet såsom anstiftare af en mot Frankrike
fientlig intrig. Och efter att franska utrikesministern från sin
chargé d’affaires i Berlin erhållit det af statssekreteraren
von Thile meddelade svaret (Bismarck vistades på Varzin),
att preussiska regeringen absolut ingenting visste om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
