Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skilda ämnen - Är det folken, som vilja krig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
596 ADOLF HEDIN
denna affår — ett svar som, antingen man nu vill
anse det för fullt sanningsenligt eller ej, var fullkomligt
tillfredsställande, emedan det, en gång afgifvet, i alla
händelser afklippte hvarje åtgärd från Preussens sida att
vidare främja prinsens, för Frankrike misshagliga och af
alla andra makter ogillade kandidatur, uppträder
utrikesministern, hertigen af Gramont den 6 juli inför
lagstiftande corpsen med ett anförande, som så utmanande
mot Preussen, att man kan beteckna det såsom ett första
koncept till den blifvande krigsförklaringen. Ännu mera
oförbehållsamt än hofpressen anklagade han preussiska
regeringen, då han yttrade, att Frankrike ej kunde »tåla
att en främmande makt (d. v. s. Preussen), genom att
uppsätta en af sina prinsar på Carl V:s tron, till afbräck
för Frankrike rubbade den nuvarande maktjämvikten i
Europa och bragte Frankrikes intressen och ära i fara».
Visserligen sade han sig hoppas af tyska folkets klokhet
och spanska folkets vänskap, att denna eventualitet ej
skulle gå i fullbordan, men i motsatt fall förklarade han
att franska regeringen, förlitande sig på representationens
och folkets stöd, skulle veta att »uppfylla sin plikt utan
tvekan och utan svaghet». Så talar man blott, när man
vill krig. Först efter denna utmaning börja
underhandlingarna med konung Vilhelm, som befann sig i Ems, där
ambassadören Benedetti fick order att inställa sig och
dit han anlände den 38 juli. Benedettis första
instruktioner gingo ut på, att han skulle bedja konung Vilhelm
att ingripa, »om ej genom befallningar, så åtminstone
genom råd», hvilka säkerligen — hette det vidare —
skulle undanrödja marskalk Prims projekter och den oro,
de framkallat. Benedetti hade 9 juli sin första audiens
hos konungen, som svarade att han såsom familjechef
ej motsatt sig prinsens önskan, att hans regering var
alldeles främmande för underhandlingen, och att, om prins
Leopold och dennes far voro benägna att återkalla sitt
samtycke till det spanska anbudet, han skulle gilla deras
beslut. Han tillade — och detta förtjänar särskild
uppmärksamhet — att han väntade svar från dem. Detta
tillägg röjer — och vid läsningen af Benedettis depescher
från Ems får man det oemotståndliga intrycket, den fulla
moraliska öfvertygelsen — att konung Vilhelm visserligen
icke ville afgifva någon förklaring eller taga något steg,
som skulle kunna af franska regeringen uttydas som ett
bevis, att han hade en större andel i hela
kandidaturfrågan, än han verkligen haft, men att han redan från
början var villig att i tysthet göra sin inflytelse gällande
genom »råd», som i sak voro lika goda som befallningar,
att han också gjorde det, och att hans ingripande ledde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
