Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skilda ämnen - Är det folken, som vilja krig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKILDA ÄMNEN 597
till önskligt resultat, att nämligen prins Leopold drog
sig tillbaka. Den tyske historieskrifvaren von Sybel, som
uttalar s. 302 den förmodan att konung Vilhelm
»åtminstone» låtit prins Leopold och dennes far veta, att
han icke hade någonting emot den förres afsägelse,
omtalar troligtvis mindre än han kunde hafva sagt:
sannolikt visste han att konung Vilhelm gjort mer, att han
just tillrådt afsägelsen. Den 12 juli kom den till Paris
genom telegram i prinsens namn från hans fader till
spanska sändebudet Olözaga, som genast meddelade den
stora nyheten till utrikesministern. Samma dag yttrade
kejsaren till tvenne stormakters sändebud, att freden var
betryggad, och följande dag, den 13 juli, förkunnade
ministärens främste man, Émile Ollivier, samma glada
budskap för Thiers några ögonblick innan lagstiftande
corpsens sammanträde öppnades. Men att den viljelöse
kejsaren och hans förste minister, hvilken alldeles icke
ville krig men framför allt ville behålla sin plats, hade
gjort upp räkningen utan värden — hof- och krigspartiet
med kejsarinnan såsom verktyg; det blef i nästa ögonblick
uppenbart, då nämligen utrikesministern offentligt
meddelade lagstiftande corpsen, att franska underhandlingar
med Preussen fortsattes och ej ännu voro afslutade —
underhandlingar, hvilkas föremål upphört att existera,
fortsattes! Hvad ville detta säga? Det vill säga, att
krigspartiet till konungen af Preussen framställde
oupphörligt nya mer och mer otillbörliga anspråk. Den 11
juli hade Gramont telegraferat, att nu nöjde man sig ej
längre med att konungen tillrådde prinsen att afsäga sig
kandidaturen, utan fordrade att konungen skulle förbjuda
honom att vidhålla den; den 12 juli telegraferar han den
fordran, att konung Vilhelm skall förbinda sig att ej
framdeles tillåta prinsen att ånyo antaga kandidaturen,
och så kom den 13 juli kronan, när konung Vilhelm
från preussiska sändebudet i Paris von Werther mottog
redogörelsen för Gramonts och Olliviers förslag, att
konungen skulle skrifva ett bref — hvilket vederbörande
i Paris ämnade att offentliggöra och skryta med — skrifva
ett bref till kejsaren af innehåll, att han, då han tillät
prins Leopolds kandidatur, ej trott sig såra franska
nationens intressen eller värdighet o. s. v. — med ett
ord i själfva verket ett bref med anhållan om ursäkt.
Konung Vilhelm behöll under allt detta en märkvärdig
sinnets jämvikt: han tillbakavisade de retsamma
anspråken, föranledde i tysthet prinsens afsägelse och, när
denna ägt rum, bemyndigade han franske ambassadören
att telegrafera hem att konungen gillade afsägelsen. Och
härmed förklarade konung Vilhelm öfverläggningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
