Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skilda ämnen - Är det folken, som vilja krig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
598 ADOLF HEDIN
afslutade — han meddelade Benedetti, att han icke ville
inlåta sig på en fortsatt onyttig diskussion om de nyaste
franska anspråken, hvilket B. i själfva verket fann ganska
naturligt. Benedetti, som fann och ansåg hela bråket
vara lyckligen tilländabragt, skulle resa till Paris; han
blef emottagen i afskedsaudiens hos konungen, och den
aflopp mycket väl. Då hittade vederbörande i Paris på
den osanningen, att franske ambassadören hade blifvit
förolämpad af konung Vilhelm, något som Benedetti lika
litet som konungen hade någon aning om. Under loppet af
den 14 juli utspriddes ifrigt denna nyttiga lögn. Den var
dock så orimlig, att den måhända ej skulle hafva gjort
synnerlig verkan — men nu kom Bismarck, som ville krig,
det franska krigspartiet till hjälp.
När Bismarck den 13 juli efter kl. 6 på e. m. mottog
ett på konungens befallning afsändt telegram innehållande
redogörelse för hvad som i Ems passerat mellan konungen
och Benedetti — och hvilket enligt konungens och Benedettis
mening ledt till ett tillfredsställande resultat, nämligen
fredens betryggande genom den hohenzollernska
kandidaturens af konung Vilhelm godkända återkallelse — blef han
ytterst missnöjd: han ansåg konung Vilhelm hafva gått för
långt i eftergifvenhet, han ansåg att det var Preussen som
hade att fordra upprättelse af Frankrike. Generalerna
v. Roon och v. Moltke, som voro till middag hos Bismarck,
kände sig också illa till mods. Telegrammet från Ems
slöt med en hemställan till Bismarcks pröfning, om ej
det nyaste franska anspråket och dess afvisande borde
meddelas Preussens sändebud i utlandet och tidningarna.
Där var halmstråt, som Bismarck tände eld på och hvaraf
en stor brand uppstod. Han flyttade sig från
middagsgästerna till ett litet bord bredvid, och där skref han om
Emsdepeschen på ett sådant sätt, att i dess förkortade
skick alla förklarande omständigheter voro uteslutna, och
konung Vilhelms meddelande till Benedetti, att han ej fann
lämpligt att återupptaga en afslutad diskussion, tog sig ut
som en brutal budskickning till Frankrikes ambassadör.
Det var om denna omredigering v. Moltke sade, att
Emsdepeschen nu var förvandlad från en återtågssignal till
en fanfar. Sedan Bismarck därpå fått Moltkes ord, att
han ansåg preussarna vara öfverlägsna, med det tillägg
att, om han finge föra hären i ett krig, djäfvulen strax
därefter gärna kunde få taga honom — så skickade
Bismarck sin telegramförfalskning till Nordd. Allg. Zeit.,
som på kvällen spridde den i ett extra n:r; och vid
11-tiden expedierades det till de preussiska sändebuden.
— Bismarck har mer än en gång beskrifvit detta med så
stort välbehag, som om han skulle anse det för sitt största
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
