Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Den hemlighetsfulla sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
kan aldrig, aldrig bli förälskad i denna kvinna. Men
jag är nyfiken, det är allt, och jag går sakta efter
dem och jag ser att de sakta gången, jag räknar
ut vilken soffa de ämna sätta sig på, och jag går
bakom trädgruppen, hoppar över det låga
trådstängslet i kanten av gräsmattan och smyger mig upp
nästan bakom deras rygg. Jag blygs, men jag måste,
aldrig skall jag älska Leonora, icke bryr jag mig om
— men jag vill veta om hon har ett kärleksmöte
med mig ena kvällen, med honom den andra. Ty
då kan det inte vara detta han menat, Filippus, när
han talade om en kärlek som var som en himmelsk
sång. Och varför gå de annars tillsammans, icke
kan hon väl göra honom till sin förtrogne i sin nya
kärlek, då förvaltar hon kärlekens pund så illa,
att hon ej ens är värd en tanke mer. Vad säger jag
— jag har ju beslutat att i alla fall aldrig tänka
på henne!
De tyckas sitta fullkomligt stilla, jag kan icke
se dem och de säga knappt ett ord till varandra.
Kanske de sitta och omfamna varandra? Men nej,
när jag böjer undan grenarna ser jag dem ändå,
de hålla ej ens varandras händer. Nu reser han sig
upp, nu talar han, o, han talar halvhögt, jag kan
mycket väl höra — —
— Han kommer alldeles säkert den här vägen om
fem minuter. Därborta är hans pensionat, han skall
vara här nu! Och så hör jag Filippus” steg på
sandgången och jag vet — jag vet! Jag smyger mig
ljudlöst ut ur snåret och störtar i väg inåt staden. Ty
detta vill jag ej, och nu vet jag vad jag vill veta!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
