Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Den hemlighetsfulla sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lv
II.
Veckor och månader ha gått och jag har icke sett
henne sedan, jag har tänkt på henne varje timme
av dagen, och dock har jag kämpat emot, och jag
har övervunnit, ja jag känner att jag är mäktig detta :
att låta allt fördunsta, skall det taga än så långa år.
Det har blivit höst, och parkernas löv glimma som
målade eldsflammor, luften är mättad av doft från
allt som mognat och snart skall förgås, himmelen är
klar och solen hugsvalar med en värme som icke
plågar och pinar utan föryngrar. Allt mulnare,
känner jag minnet av det som varit, allt friare, allt rakare
går jag mina ensliga promenader. Jag är en segrare,
en lycklig människa! Jag tycker ibland att jag rent
av borde behaga Gud, jag som är så fast, så
bestämd på det rättas vägar. Ty jag har icke endast
räddat mig själv från synd, utan även henne.
Filippus har rest från staden, innan dess såg jag
honom några gånger, men han talade ej till mig,
och hans ansikte uttryckte intet. Jag ville gärna
veta om hon sagt honom att hon ej återsett mig, men
det kan kvitta lika. Är det ej skönare att veta
sig ha gjort rätt?
Visserligen, ibland stiger en brännande oro upp
i mitt bröst, och jag känner mig icke så belåten
med utgången av detta. Men jag tröstar mig med
att detta är en återstod av mannens högfärd att vilja
erövra och besitta, att taga allt som ges, även om
han kunde undvara det. Huvudsaken är att jag
handlat hederligt och rätt. Och har jag icke det? Är
det någon som djärves förneka att jag gjort rätt?
Dan Andersson. IV. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
