Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Vid fädernegården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
Jan Hägg blev skjuten från ett bakhåll av mannen
som älskade hans hustru, här var det kusligt för en
tioåring att gå fram på den tiden! Jo, när solen
brände och flugorna surrade var man morsk, men
inte när furuskogen slog långa skuggor över
kärren och enarna sågo ut som stelnade människor.
Sen dess hade han lärt sig att inte vara rädd för de
dödas andar, de levandes vore vida farligare att ha
att göra med, de trätte, de slogos, de avundades
och åto upp varandra, men de döda, de gingo
maktlösa och fredliga omkring i bygden och såg på allt
det gamla och längtade till livet igen. Somliga voro
väl av en högre sort och art och hade utvandrat till
fjärmare planeter! De allra bästa, de voro änglar!
Och tjänade Herren av himmelen. Ha, ha! Han
skrattade igen och torkade svetten med skjortärmen,
rocken bar han i en rem på ryggen.
Här var utgångsstället när man badade i
Lammaslam. Tre gamla furustockar, multnade, de lågo
kvar än, som man klev ut på för att inte sjunka ner
i smörjan innan man fick hoppa ut i det klara men
litet farliga vattnet. Stränderna gungade otäckt, de
voro bara tak över våta, lösa avgrunder av flytande
dy, under dem gick laxöringen in, den allra
största, och stod och högg vid midsommartid.
Här var Parjala, den höga sandåsen med ett tjockt
lager av barr över, myrornas paradis. Ha, ha! sade
han för sig själv. Tänk att jag vet vad dom heter
på latin, så lärd jag är, men så trött i benen! Så
kort jag levat men så trött på livet. Jag måste
stanna här, ty den late skall se på myrorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
