Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Vid fädernegården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID FÄDERNEGÅRDEN.
Först reste sig tre väldiga berg mot skyn, sen
var det ett par sanka, halvmilslånga myrar och så
återigen furuklädda berg att bestiga och ljunghedar
att gå över, så att han aldrig höll på att hinna fram,
fast sommardagen var lång, och solen, den glödande
heta julisolen, kröp så allvarsamt sakta hän mot
västerhimlen.
Hans bleka stadsansikte var vått av svett,
skjortan klibbade vid halsen, manschetterna bar han i
fickan, kragen hade han kastat bort. Nu hade han
gått fulla två mil och ändå var det en mil innan han
skulle återse platsen där han var född och sprungit
och lekt som barn. Ljungheden — han hade nästan
glömt var stigen gick över den — där var den igen,
han snokade rätt på den, det var en gammal
kärleksväg när han var sjutton år och förälskad i
folkskollärarinnan i finnbyn Lövnäs. — Här sprang jag och
var rädd, tänkte han, rädd att jag skulle möta någon
som skulle skvallra för min far var jag hade mina
vägar. Jag var full av ångest och kärlek och
drömmar om hem och barn. Ha, ha! Han skrattade
hårt för sig själv och fortsatte. Här var kärret där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
