Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Mannen som ville bli kvitt sin själ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
du var också med, jag kan ej riktigt minnas när det
var, jag är så förvirrad just nu. Men säkert minns
du att vi drucko mycket hela natten ute i doktorns
trädgård, och att jag underhöll hela sällskapet med
att sjunga till luta, visor som jag själv diktat. Jag
var i ett slags extas, och ehuru drucken märkte jag
att min vän doktorn och du sade någonting till
varandra i viskande ton, under det jag sjöng denna
refräng; du vet, på den där gamla folkmelodien från
Färöarna; det var en text som jag skrivit ihop i
en hast därför att melodien fascinerat mig med sin
rent av demoniska dansrytm:
En gång i min ungdom då älskade jag
och lekte och log mot den soliga dag,
men tidigt kom frosten med snö åt mitt bröst,
och underligt fort vart det höst.
Hej, bröder nu skratten ert yraste skratt,
och sjungen och dansen ty snart är det natt.
Tyst mellan oss gångar en allvarets man,
den nickande benrangelsman.
Bekransad med rosor begjuten av vin,
hör knäppande vristen så benig och fin,
de fattigas vän uti hemlighet,
som ej av förgängelse vet.
Hans panna är glänsande, snövit och stor
och långt in i ögonen kärleken bor,
han dansar oss in i den jordbyggda sal,
som icke har sånger och tal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
