- Project Runeberg -  Posthuma noveller /
49

(1922) [MARC] Author: Dan Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Mannen som ville bli kvitt sin själ

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

49

Just när jag sjöng denna refräng och hade funnit
ett par — efter vad jag själv tyckte — utomordentligt
bizarra ackord till den, då såg jag doktorns
ansiktsuttryck. Jag lade ned lutan och gick fram till er,
och ni talade om artisten Marne, som också var
med och som halvfull hörde på. Ni skämtade
om vilket öde som skulle möta denne yngling
Marne, som var så begåvad och på en gång så
eterisk. — Han blir säkert fet och borgerlig till sist,
sade doktorn. — Nå — frågade jag — hur blir
det då med mig? Och då blev doktorn mycket
allvarsam och såg nästan bedrövad ut och sade sakta
dessa ord, som alltsedan dess stått för mig som ett
slags — villkorlig dom:

— Du brinner väl ganska fort upp.

Dessa sex ord, sagda med en viss eftertänksam
värme, ställde mig själv plötsligt i blixtbelysning.
Jag insåg nu hur jag sågs av andra människor:
som en lidelselågande, ständigt genomglödgad
stackare, en torr knippa halm med eld i. De
väntade på katastrofen, de väntade att snart se mig
flamma till och slockna ut för alltid. Jag förstod att
jag i min ton och röst måste ha inlagt hela min
heta, brännande själ och min eviga oro, och jag
gick bort och satte mig tyst för mig själv. En enda
tanke behärskade mig: jag ville icke brinna mer —
jag ville leva — leva långsamt och lugnt. O, vad
jag åtrådde att få leva länge, länge! Leva som
grosshandlarna, tjänstemännen och ingenjörerna, leva
som de feta, de lagom feta och ständigt lugna
männen med de goda nerverna, leva länge, länge. Jag
kände ju fröjden och vällusten i min egen hetsiga

Dan Andersson. IV. 4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 15:38:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adposthuma/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free