Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSONING.
I;
Ambetsmannen Willen steg upp i en täckt bil på
Järntorget och sade sin adress åt körmannen. Han
var en långväxt man på fyrtio år med ett något härjat
och en smula lastbart ansikte som en gång varit
vackert och intressant i kvinnornas ögon men som
nu, tyvärr, börjat fetma en smula, så att han när han
nu tittade sig i fickspegeln verkligen fann att
hustrun haft rätt när hon äcklat honom för hans två
hakor. Elsa hade alltid beundrat en viss lagom
magerhet. Han stoppade ner spegeln i västfickan
och log litet besynnerligt — han hade en sak att
tänka på och det var just därför han tagit bilen för
att vara i fred. Elsa var tolv år yngre än han, det
var kanske farligt, eller om det inte var så kunde
det bli. Han höll väl på att bli en gammal man,
och det var inte så värst uppbyggligt, visserligen
var han en smula, ja inte bara en smula utan till
hela sin läggning filosof, fast han ramlat in i verken,
Gud i himmelen vet varför, i alla fall var det ruskigt
att bli gammal och ha en ung hustru som var vacker
och som började finna honom för fet. Hon kan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
