Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
ske inte menade så mycket med det, i alla fall
försummade han henne bra mycket och satt på Tre
Riddare och — och så hade han ju Clementine,
som serverade honom där, henne hade han haft
alldeles för länge, ont samvete kände han då och då,
men hans kött var nu en gång så att det krävde sitt,
och han hade ju märkt att han och hans hustru i det
fallet voro olika. När hans kvicksilver steg så sjönk
hennes. Det hela var en bakvänd och omöjlig sak,
men han hade stor erfarenhet, inga fördomar och
ingen vidskeplighet, bara en smula behov att vara
ärlig ibland, som var till besvär och plågade honom.
Som sagt, tänkte han, jag börjar bli fet och
gammal och otäck och det skulle inte vara omöjligt om
Elsa en vacker natt hämnades på mig — bah, hon
kunde alldeles säkert göra det! Det betydde
ingenting att hon föreföll honom sexuellt kall, tvärtom,
just en sån kunde flamma upp för älskaren. Då
fanns det ett annat skäl att inte i hastigheten
misstänka henne. Hon var föga sällskaplig, hon var
mån om hemmet och barnet och hon var huslig och
nästan — ja, nästan lidelsefri. Och sedan — men
varför tänkte han på detta, han hade ju inte den
minsta orsak, annat än det där — han kände en
liten samvetstagg när han tänkte på hur länge han
haft Clementine, och han funderade på att en
människa skall skörda vad hon sått...
Men de här grillerna berodde säkert på en butelj
Romané som han druckit i dag på Tre Riddare,
tillsammans med ingenjör Trompman och assessor
Dagberg som skulle resa till Spanien, det vill säga
bara Dagberg, den tjocke, fläskige och ungkarls-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
