Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
efterlämna en befriande domning tvivlade han inte
på att han ägde både denna visdom och det
nödvändiga lugnet för att »ordna» saken.
En vis man gjorde inget väsen av en sådan
historia, han bara undersökte, förvissade sig, skaffade
bevis. Vad ville han nu bevisa? Visste han det
inte redan? Ja, men han skulle ha bevis på att det
från hennes sida inte blott inskränkte sig till
kanske vänskap. Han erinrade sig plötsligt att Elsa
varit borta senaste fredagen — hade hon inte också
sagt något om fredag? Hon hade uppgivit att hon
varit hos sin mor.
Han reste sig och skyndade bort till telefonhytten
och ringde till sin svärmor. När han hörde
telefonistens rop: kallad! ryste han. Nu hade han kallat
hennes mor — till dom över Elsa!
— Så utmärkt vänligt att du ringde — jag har ju
inte hört av er på en månad snart! hörde han
svärmoderns gälla röst.
— Å — du misstar dig ju — Elsa var ju hos dig
i fredags?
Just som han sade dessa ord tyckte han att
hjärtats rörelser avstannade, och han pressade luren
hårt mot örat och stirrade med dåraktiga,
brinnande ögon på alla de telefonnummer som folk
antecknat med blyerts på talhyttens väggar. Så
idiotiskt de skrivit — räknat hela tal också...
— Elsa — du språkar — inte har hon då varit
här på fyra veckor...
Efteråt, när han satt vid bordet igen, fann han
detta mycket värre än det han lyssnat sig till utan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
