Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
för tamburdörren. Här fanns en uppsåtlig lögn,
ett rent bedrägeri från Elsas sida.
Ett rent bedrägeri var det väl också att han haft
en förbindelse som han dolt för henne. Och plötsligt
kände han ett behov av att gå någonstädes i
ensamheten och gråta, ty livet var mycket för svårt att
leva, och om han grubblade aldrig så länge, kunde
han ej hitta den vises lösning på detta problem.
Allting som han mötte härvidlag översteg hans
krafter, och även hans omdömesförmåga, ja, det
föreföll honom som om det fanns någon sanning i
att när man mötte sitt verkliga öde tjänade det
ingenting till spjärna emot. Lika gärna kunde han
ställa sig och försöka vara överlägsen mot en storm
på havet.
Men kunde man inte också på ett rätt sätt vara
överlägsen även till och med mot själva havet?
Jo, om man stolt och lugnt lät sig omfamnas av
sjöarna och drack det bittra vattnet utan grämelse
eller fasa, likgiltig om denna förgängliga kropps öde.
Och kunde det då icke tänkas att en man lika lugnt
ginge in på att förgås moraliskt eller socialt? Jo,
ifall man icke vore feg — ty här gällde det ingen
hastig övergång, utan årslånga kval.
Han skulle tänka ut en plan.
Han reste sig plötsligt, slog sig för pannan och
sade: det skall jag göra. Vad då? Jo, först
bekänna om Clementine för hustrun, och så; när han
bleve utsatt för hennes förakt och vrede skulle han
ge henne den här historien mitt i halsen. Nu äro
vi jämt, skulle han säga, och så skulle de i klok-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
