Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - En trogen tjänarinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
Sol går upp och ner, skilda väder draga fram över
de urgamla bergen, vildsnåren växa sig tätt kring
fäjsets knutar. Blir skogen röjd på våren, bli
risvålorna brända på åkern? Kalkas det i ladugården
så att inte flugorna bli alltför grymma mot Rölinda
och Bleka? Gör alla sin plikt mot jorden, den
karga, besvärliga, tröttsamma, den djupa, stilla och
doftande, den skördegivande — det vet hon ej.
Hennes knän ha bulnat litet och det går ej an att stiga
ned med foten, den håller inte att stå på. Benen ha
svikit henne. Det har kommit gift upp ur springorna
mellan de murkna golvplankorna och bitit sig fast
i hennes knän, så att det blir brosk kring dem. Men
bröstet är bra, därinne pulserar ännu liv, längtan och
kärlek till slogen hon röjt, till takstockarna hon
släpat fram, till muren hon murat, till fäjset och
åkern. Dessa två heliga ting skall hon ha i
tankarna tills döden släcker hennes ögons ljus. Ty
vad vore den stackars människan ute i marken utan
fäjset och åkern. Gud har givit dem, Gud bevare
dem!
Men ibland ryckte det till i henne, hon glömmer
sina förstörda knän och vill gå ut. Det lugnar sig
strax, hon känner strax hur det är. Hon vet inte
varför allt detta drabbat henne, men hon vet att ett
gott arbete har hon gjort.
Och hon tänker inte på hur det varit, ifall hennes
man hade haft en litet starkare häst, som kunnat
draga stugtimret högre upp på backen, och att hon
kanske då kunnat gå ut och in så länge hon levde,
i stället för att bara sitta, medan aftonen skymmer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
