Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - I dödens trädgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I DÖDENS TRÄDGÅRD.
En gång levde en ung målare vilken befanns vara
alldeles för allvarlig för sitt yrke. Han målade alltid
Sorgen och Döden, när han ej målade Smärtan och
Fasan, så att till sist alla hans vänner började
tycka att det nu kunde räcka till med dysterhet.
Livet är stort, skönt och fullt av glädje för den som
kan se det, sade de, och så började han grubbla
över varför han icke kunde se sådana ting.
Han började måla porträtt, men även i dem
inlade han något som människorna icke ville känna
igen, lusten, begäret, hatet och lögnen, aila dessa
drag som man icke vill se då man ser sig i spegeln.
Därtill hade han tagit för vana att spörja modellerna
om de någonsin tänkte på sina odödliga själar och
om de aldrig grubblat över hur man skulle kunna
leva sitt liv så att man aldrig tärdes av samvetskval.
På grund av detta ville snart ingen sitta modell för
honom, ty de ville icke svara på frågor och icke
påminnas om att det fanns synder och samvetskval.
Han blev utan inkomster och hans vänner bearbetade
honom med att nu äntligen slunga allt detta
ynglingagrubbel, som de kallade det. Nu skulle han måla
det väldiga, glädjerika livet. Men han förstod dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
