Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - I dödens trädgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
icke riktigt. Han beslöt att måla icke livets fröjd,
utan dess frid. Hade det någon frid? Han visste
det knappast — men den tavla som han nu
började skulle heta Träden. I den skulle ej få
finnas ett grand av bitterhet eller sorg eller död. Kunde
han då måla en sådan tavla, han som aldrig känt
frid? Jo, sade vännerna, du kan åtminstone tänka
dig friden och glädjen, och om du ej funnit dem i
livet skall du skapa dem i din konst. Då tyckte han
aft han förstod och började måla.
Om några veckor var han så långt kommen med
denna tavla att han kände ett visst hopp att den
kunde bli något. Visserligen hade han endast
kunnat arbeta på den ryckvis och med en viss
ansträngning, men efter hand hade han liksom fått en viss
träning. Han hade blivit en yrkeslärling och han
kanske snart kunde göra gesällprovet. Konstens
åldermän sade att detta var den största tavla som
målats i deras tid. Den var, sade de, helt enkelt
levande med ett intensivt liv — men i varje dess
detalj var ändå endast djup ro och stillhet.
Det var också en mycket besynnerlig tavla. När
han dagen innan den skulle utställas liksom stod
och tog ett sista farväl av den — ty landets
kronprins, som älskade detta slags konst, hade sett den
och efteråt uttryckt sin önskan att få köpa den —
kände han sig nästan nöjd med sig själv. Ty
därinne under de åldriga kronornas mystiska skuggor
bodde en sällsam frid och stilla glädje. Mossorna
lyste smaragdgröna och små skogsliljor sågo upp
som underbart rena lågor mellan rotspirorna. Det
susade en svag och fridsam vind genom löven och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
