Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - I dödens trädgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
av någonting besynnerligt som han ej kunde
förklara.
Tavlan var så stor att den fyllde nästan hela
ateljéns gavelvägg, som på detta sätt förvandlats
till en förtrollad skog, där ailting liksom sov men
talade och log och sjöng glädjens sånger under
sömnen, Och nu såg han en mörk punkt som skymde
bort ljusängen bakom skogen, och han ville resa
sig för att se efter vad det var, då han upptäckte att
punkten rörde sig, kom närmare och ökade i
storlek. Till sist kunde han urskilja gestalten av en man
som kom gående sakta fram genom skogen, något
böjd och bärande en spade på axeln. Konstnären
kände sig icke rädd, han tyckte i stället att det
var mycket naturligt att mannen skulle gå där, men
att han bar en spade kunde han ej begripa. Var
det en skattsökare? ;
Nu kom han alldeles fram i förgrunden, stannade
och stod vilande mot spaden och såg sig om som
om han letat efter en lämplig plats att börja gräva.
Och plötsligt talade han för sig själv, men utan att
vända sina ögon mot målaren i tältstolen:
— Ja, här någonstädes bör han väl få stanna.
Han har ju velat det så. Han har tömt ut sig själv
under åratal av möda och tolkat sin heta och
ångestfulla själ. Han kunde ej annat och han gjorde rätt
och var sann mot sig själv. Men nu har han visst
kommit till slutet: han orkar inte mer måla sin egen
själs stormar, han vill inte ha kvalen till läromästare,
han vill måla sig lycklig. Han vill måla åt prinsen
nu, och få berömmelse och sluta sitt fattiga liv, så
det är väl alldeles riktigt att han får stanna här.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
