Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - I dödens trädgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
— Nej, nej, ropade målaren häftigt och flämtande,
jag vill inte alls stanna här! Och med dessa ord
reste han sig och rusade in i skogen förbi den
gamle som redan börjat gräva. Han sökte sig
springande väg mellan träden och snavade ofta, ty han
såg icke mer på marken utan bara rakt fram mot
det underliga ljuset i skogens bakgrund. Men fast
han föll gång på gång och sargade sig och blev
liggande sanslös, så började han alltjämt springa så
fort han vaknade. Det mörknade alltmer i skogen
och blev allt besvärligare att komma fram. Aldrig
hade han trott att denna skog var så vidsträckt och
att morgonljuset var så fjärran. Han var det ännu
icke närmare. När han stannade och lyssnade hörde
han blott bultandet av sitt eget hjärta och det dova
skrapandet av den gamles spade som grävde graven
därborta mellan de hundraåriga ekarna.
— Det var icke detta som jag målade, viskade han
feberhastigt. Det var det jag icke målade utan bara
anade som jag ville. Jag skall aldrig stanna här! Och
han fortsatte att springa och att längtansfullt stirra
mot den avlägsna ljusningen som såg ut som
randen av en grön äng under en underbart
bländande sol.
Till sist blev det ljusare och lättare att andas.
Långt, långt borta vid synranden såg han nu det
sällsamma skenet vandra i täta böljor som om det
varit vågsvall från ett hav av stjärnljus. Men där
var icke någon sol på himmelen utan detta land var
ljust i sig självt. Och han påskyndade sina steg
och hade så småningom skogen långt bakom sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
