Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Nattvardsbarnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
dikade hurtigt och sträckte hurtigt på sig var femte
minut. Han älskade hurtiga gossar och flickor och
företog långa fotvandringar med läsbarnen för att
lära dem ett hurtigt sätt. "Han var så frisk och
ville ha allting så friskt.
Denna hurtighet var parad med en ståndshögfärd
utan like, och ofta då han var på husförhör i bygden
och hans trippande hurtighet föranledde någon att
närma sig honom mer än tillbörligt var slutade
hurtigheten i en förlägen, nästan skamsen tvärhet.
Då var värdigheten i fara — och de underliga, för
små läpparna drogos isär i ett generat flin under det
ryggen spände sig stramt och krampaktigt rak, hakan
höjdes och han stirrade majestätiskt omkring sig
på mängden. Och det egendomliga inträffade att
han mitt uppe i sin folkliga iver och sin hurtiga
nedlåtenhet ville vara ett slags hänsynslös
sockenkung så gott han kunde.
När han nu kom marscherande in genom
pojkhopen var det ingen som bleknade, ingen som
stoppade ner fällkniven och ingen som tänkte på
katekesen. Storbärg fäste sig inte vid småsaker heller
— pojkar är pojkar och pojkar ska ha en viss
hurtighet, tänkte han och sade det också ibland. När
han nu tog upp psalmen och såg ut över den
böljande, pratande skaran så såg han inte Lasses långa
tunga som räcktes ut, inte Mots-Eriks knivblad som
bökade i träbänken, inte långe Mats som ritade med
krita på en annan pojkes rygg och inte Knut Fidells
kortlek, som redan höll på att blandas om längst bak
i en av bänkarna. Han öppnade munnen så att
tänderna glimmade under skägget och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
