Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Nattvardsbarnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
— Ssssschhh! Är det oro ibland oss! Vi sjunger
nummer 124. Psalmen och sången stillar och för-
"enar oss. Å så reser vi oss opp!
Gossarna längst bakom passade tillfället då de
främre reste sig och lade sig raklånga på bänkarna,
medan de stående sneglade avundsjukt på dem. Men
Torsten stod där längst framme och sjöng. Han var
allvarsam, ty han hade känslan av att
Nöjhammarspojkarna, särskilt den rödögde, inte tittade på
prästen, utan på honom. Han hade fått fiender. Nästa
gång blev det kanske han som fick slå näsan i blod
mot landsvägsgruset. Men han var inte så värst
förvånad, han visste, han hade hört långt förut vad
det ville säga att gå och läsa.
Då och då under de två långa timmarna, när
Storbärg förklarade så gott han kunde och förstod —
han var en klen talare och tänkte mycket dunkelt —
så stördes han av det alltför infernaliska larmet, och
han kunde resa sig och stryka hakskägget och
fnysa och säga ssschhh! Är det ugglor i mossen,
är det ugglor i mossen! Och bakom pojkhopen ljöd
härmningen som ett hånande eko: ugglor i mossen,
ugglor i mossen! Till sist gav han upp försöket
att få ett förnuftigt svar. Vi behöver luft, luft, luft
sade han. Ingenting var så bra som luft, frisk,
skön, härlig luft. Luften verkade på en människa
som Guds ord. Ut i solen — ni ska hoppa och
sträcka på er och dra in fulla lungorna med luft —
och vara hurtiga pojkar — hurtiga pojkar. Se så
— ett — tu — ett — tu — — —
Och som en orkan for skaran i väg ut genom
dörren, där de minsta och enfaldigaste fingo »tjuvnyp»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
