Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Nattvardsbarnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
Torstens bitna finger var omlindat med en näsduk
och han ämnade ej göra något väsen av saken. Alla
voro överens om att det värsta var om man inte
fick sköta sådant här själv utan ens föräldrar också
skulle lägga sig i det, så att stor enighet uppnåddes
under återstående delen av vägen. Och Mats sjöng
en visa, varav Torsten lärde sig denna vers:
När Petter bärgat lindorna och skurit allt sitt korn,
då spelade han på munspel,
då spelade han på horn.
Och uppå flickans kammare han sen så mycket gick,
att uti helgamässan en liten son hon fick.
VII.
Pingst, hänryckningens tid var inne och från alla
håll av socknen rucklade bondskjutsarna iväg fram
mot kyrkan med far och mor och familjens läsbarn.
Torsten gick ensam hela vägen. Far och mor voro
litet krassliga och tyckte att yngste sonen nu var
så stor och fullväxt att det var onödigt kosta på
skjuts. Det fanns för övrigt inte pengar i huset.
Och egentligen var Torsten glad åt denna
anördning, hans far skulle kanske ha bävat om han fått
se årets nattvardsbarn i kyrkan, ty säkert skulle de
inte bli så värst andaktsfulla där heller. Och nu
närmade han sig den stora porten utanför vilken
nästan allting var tillåtet.
Kyrkan var fullproppad av människor och luften
var het som i ett badhus. Sjuttiotre pojkar och
Dan Andersson. IV. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
