Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Nattvardsbarnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
kullkastad inne i skogen ett stycke ifrån vägen och
två pojkar höllo honom medan Torsten letade i
hans fickor. Den överfallnes kropp vred sig
krampaktigt och han snyftade av rädsla, sårad stolthet och
raseri, och så bra försvarade han sig att hans rock
och väst revs i trasor. Eftersom båda hans armar
höllos fast hittade han på att bita Torsten i ett finger,
så att han måste gå ur leken. Till sist lyckades
Mats få in sin hand i kamratens innerficka, där han
drog fram två föremål som han höll högt i luften
under det Klas släpptes fri, skakande av gråt och
beteende sig som en dåre, i det han med händerna
knutna dansade ett slags krigsdans, tjutande som en
dervisch.
De två föremålen voro mycket anmärkningsvärda
vart och ett för sig. Den ena var Mårten Luthers
lilia katekes, flottbesmord och tummad och med
den gamle reformatorns bild på pärmen. Det andra
var en kula av bly, stor som ett plommon. En
fyrtumsspik hade drivits in ett stycke i kulan och i
dess andra krökta ände var en läderrem fastgjord,
med en ögla att ha om handen. Katekesen
lämnades tillbaka till ägaren, medan däremot Mats med
en högtidlig rättskiparemin slungade kulan långt
in i snåren.
Hela denna händelse hade ett märkvärdigt
lugnande inflytande på gruppen för ögonblicket.
Klas rock var i ett sådant skick att det var
betänksamt att släppa honom hem till sin mamma, men han
tillät ingen att försöka hjälpa honom på något sätt.
Han gick hela vägen hem ett stycke efter de andra,
än snyftande, än mumlande för sig själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
