Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Nattvardsbarnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
så att han velat riva den av sig om han vågat, och
medan han stod för sig själv och jämkade på den
kom Klas förbi. Han var ännu inte riktigt försonad
med de övriga sedan det sista nappataget med
blykulan, och när han såg Torsten för sig själv gick
han dit och sade halvhögt:
— Har du celluidkrage?
Torsten bet ihop tänderna och blev svart i
ansiktet. Han nästan kände gråt sticka i halsen. Och
han måste svara något på denna skymf, och när den
rödögde i detsamma gick förbi tog han honom
under armen och berättade. Den rödögde funderade
och morrade och sneglade på Klas, som gått undan
och satt sig på en soffa. Om några minuter smög
den lille förbrytaren sig bakom soffan, medan
Torsten bävande undrade vad som nu skulle ske. Alla
papporna och mammorna voro ju här! — — Men
Klas hade en ovanligt hög, svart filthatt som stod
upp från hans linhåriga huvud som en skorsten,
och med ett raskt handgrepp hade den rödögde
dragit ner den ända till axlarna på Klas, så att han
ingenting kunde se. Den lille boven tittade snabbt
omkring sig: ingen tycktes titta hit just nu — och
så gav han honom ett knytnävsslag för ena örat så
att han jämrande vred ihop sig på soffan. Den
trånga, nerdragna hatten hindrade honom att se sig
omkring innan den rödögde var långt borta vid
kyrkdörren.
Men Torsten ångrade sig att han anlitat hjälp.
Han kom ihåg att det var den där som sparkat
Håkan-Karl blodig. Det var en ful en att ta till
beskyddare!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
