Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Nattvardsbarnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
runt ikring i snåren och det skulle vara för
jäkligt om någon pappa eller mamma eller äldre bror
kom och sade nånting. Men de hade en annan
anledning också. De förde Torsten till en undangömd
plats i skogen bakom banan och där visslade Lasse
tre korta signaler i fingrarna. Om en stund kom en
sjutton års yngling fram och hälsade glåmigt. Han
var drucken, men spelade tydligen fullare än han
var, ty han talade ovanligt redigt för att gå så
osäkert. Han hade en literbutelj i fickan och en
stor törnros i översta knapphålet till den svarta
cheviotkavajen. Ansiktet var finnigt och rött och
fullmåneformat och ögonen vita, talgiga och dunkla.
Han drog upp litern och bjöd kring den.
— Ta er var sin riktig — dä kallt på kvälln!
Det var Torsten som tog först. Hans hand
darrade en smula, han tänkte bara på att om han inte
tordes ta så lång dram som de andra nog skulle
göra, så skrattade de. Han satte därför buteljen
till munnen och höll den så länge där att ynglingarna
omkring honom fnissade, och när han eldröd i
ansiktet langade den vidare kände han det som om
en skopa eldmörja runnit ned genom hans hals,
men han avhöll sig från att grina.
— Dä va en lång djävul du tog, sade Lasse,
spottade snabbt och konstförfaret ut snuset och
vände buteljbottnen upp mot den dunkla skyn. Han
ville inte vara sämre än Torsten. Fidell satte sig
på en sten och drack i två omgångar, han hade rätt
till hälften i litern, för han hade knyckt morsans
handelsbopengar och skramlat till den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
