Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Bikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
— Allt skall bli som ni vill — som ni vill. Jag
satte mig vid bordet och min hjärna arbetade
förtvivlat. Till slut fick jag fram det:
— Vilken dag — vill ni bli — tagen?
— Gör dä samma — dä samma — men snart —
— snart — — Lovar pastorn att bli med — så orkar
jag bättre?
— Jag lovar i Guds namn. Farväl då, men om
ni skulle ångra er sedan det är gjort, så kan jag
icke råda er att ta tillbaka bekännelsen. Jag kan icke
lova att bistå er på detta sätt.
Han stirrade på mig nästan otåligt och förtvivlat
på en gång. — Ta tillbaka — ta tillbaka — nej,
nej. Nu får dä gå i Guds namn. För till fängelset
törs hon nog inte, jag får vara i fred där — — —
När han gått kände jag mig nästan förbluffad, ty
jag hade fått ett nytt ljus över saken. Det var ett
spöke som skrämt honom att bekänna. Men detta
spöke var väl bara framkallat av hans onda
samvete. Fruktan hade sänt honom till fängelset, men
i en form som, fast den var mycket vanlig och oftast
förklarades rent psykologiskt, dock gjorde ett visst
intryck på mig. Varför hade spöket uppträtt just
på senaste tiden?
Och vad visste jag för övrigt om denna människa,
om hans brott, om hans ånger? Det var som att
stirra ut i en själ, fylld till brädden av ett
bottenlöst mörker. Och så fattade jag nästan
ögonblickligen ett fast beslut: att ej angiva honom, utan frakta
honom till sjukstugan. Om det stode i min makt.
Men dagen därpå vacklade mitt beslut. Ty ingen
människa skulle tro det minsta av att denne man
Dan Andersson. IV. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
