Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Kungen är död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
— och så fick hon en sjukdom — det stod mest
åt bröstet — och dog, den kraken —
Och nu var kungen också död!
När han fram emot tretiden på dagen linkade in
genom Niklas-torparens stugdörr höll folk på att
bli häpna. På tio år hade ingen sett Abraham ute
så långt hemifrån. Han var så andfådd att han
måste sitta bortåt en halv timme innan man fick
ord ur honom. De fyra unga sönerna kommo
strax ihåg hur gubben vurmade för kungen, men
de voro hyggliga och retades inte, han såg så klen
och nära döden ut, tyckte de. Till sist frågade mor
i gården:
— Vad är det på gånge, efter Abraham är så
långt till bys?
Då lyfte Abraham sin vassa haka från
käppkryckan, stirrade vilt omkring sig och nästan skrek:
— Det är telefon att kungen är död!
Hela huset brast i gapskratt, och inför detta
skallande skratt krömp Abraham ihop, han skälvde långt
inne i bröstet och det ryckte kring munnen. Matt
och fånigt oförstående gled hans dunkla men ändå
vassa ögon över sällskapet. Han trodde inte de
hört rätt, så han stötte käpparna hårt i golvet och
upprepade:
— Telefon — att kungen — är död!
Ett nytt gapskratt rungade genom stugan. Så
sade en av sönerna:
— Vilken kung? Oskar Andre? Han dog för
två år sen. Och den vi nu har lever allt.
Det hade kommit en röd fläck på vardera av
Abrahams knotiga kinder. Han skälvde till ett tag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
