Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Spelmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
fick det bra han, han har den som försörjer sig,
och en man mötte henne och sade: din man visste att
skaffa sig husrum, han. Och ett litet barn som
satt vid landsvägen sade till sin lekkamrat, när
sömmerskan gick förbi, att det där var hon som
försörjde spelmannen, som aldrig gjorde någon nytta.
Och den lilla vackra sömmerskan gick hem till sin
älskade spelman med ögonen fulla av tårar och
berättade allt detta.
Men spelmannen bara log och stämde sin fiol och
sjöng och diktade en visa, och han arbetade och
strävade och förtjänade pengar och sömmerskan
sydde, och de hade alltid mat och kläder och
husrum och glädjen stod alltid liksom en skinande vit
blomma mitt i deras enkla rum. Och spelmannen
sade, att hon inte skulle vara ledsen, det hade
ingen betydelse vad byn sade och trodde. Man
skall vara döv och blind för de små människornas
prat — vad kan allt detta skada oss, sade han.
Men mot hösten märkte han att hustrun kom
hem allt oftare och var blek och förgråten, och
han tänkte: vad hon är svag, som icke kan tåla
vad dumheten och hatet och avunden skriker. Men
— hon är ändå bra blek nu! Vad skall jag göra?
— Ve den, sade han för sig själv, som icke är
hård nog att leva detta liv!
Men han var en klok man och tänkte lära sin
hustru att leva detta obarmhärtiga liv. Och han tog
upp en pipa ur fickan, en liten flöjt av silver som
han aldrig visat för sin hustru, och så lade han den
på bordet och gick ut och plockade blommor och
pyntade och prydde hela rummet. De veta icke,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
