Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korta historier - Spelmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
tänkte han, att jag är en trollkarl lika mycket som
en spelman, och nu skall jag visa min lilla hustru
hur byn ser ut, så att hon ej ständigt må överraskas
av små elaka, obetydliga ord! Och han sopade
golvet och dammade och flyttade möblerna och till
sist var det som en högtid, med rosor som doftade
i krukor och höstblommor som prunkade i glas,
och hela kammaren lyste och allting var som nytt,
när hustrun steg in och omfamnade honom.
— Sätt dig vid fönstret och se ut på gården, sade
han. Och hon satte sig och såg drömmande uti
trädgården som de själva planterat. Då tog han
flöjten och spelade något som hon aldrig hört förr.
Först var det en sång om kärleken och glädjen
och friden bland alla Guds blommor och träd. Så
var det som höga vilda vågor från ett stort och
larmande hav, ett hav fullt av visor och spel och sus
av sjöfåglarnas vingar och sång från sjömän i tackel
och tåg. Och så småningom tyckte hon att hon
icke hörde, utan såg allt det han spelade.
Trädgården var borta och brottsjöarna kommo och gingo
och fyrarna lyste. Och sedan bredde den väldiga
natten ut sina svarta vingar över havet och hon
såg ej mer.
— Detta var första sången, sade spelmannen
sakta. Men luta dig nu bättre ut genom fönstret
så skall jag spela den andra! Och hon lutade sig
ut och hörde silverflöjten börja sjunga, och såg —
såg —
En ung spelman med en fiol under armen stod vid
sidan om en ung kvinna och aftonrodnaden gjöt sig
stilla över de bägge och över den sovande byn.
Dan Andersson. IV. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
