Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade noveller - I höanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
Men så länge jag lever skall jag känna den där
underliga sugningen bort till den stora utslogen
mitt inne i de vilda skogarna, den steniga
hackslogen, så väldig och omfångsrik att jag ofta med
bössan över axeln gått vill i dimma och storm och
trampat genom den ena fjärdingsvägen av sank
myrslog och bruna backar efter den andra, tills jag
stött på en halvt förmultnad ruin av en
gärdesgård efter vilken jag lotsat mig fram till kända
marker. Så länge jag andas skall jag längta till
ruiner av gamla lador, hässjor, orrkojor och
bulvanstänger, till riseldar i granskogen med bössa och
hund — men mest efter brynstenens klockrena sång
mot stålet, sjungande sin vilda visa om djur och
människor och svett och möda i fjärran
vildmarksdalar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
