Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade noveller - Nålmakarens son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
ERIK AXEL BOM
är i anseende till den ljuvliga våren bort-
gången att meta laxöring och samla fågelägg.
Ärade kunder kan under tiden handla var fan
som helst.
Det var klart att folk blev rasande. Han kunde
på detta sätt ej få affären att gå, och så skramlades
det till en amerikabiljett åt honom. Han var
trettiofem år då; när han kom igen var han femtio, hade
arbetat något och supit gräsligt men fick ändå
till stånd en liten matvaruhandel i Brännsjön, som
är en finnby fyra mil från järnvägen. Hela lagret
bestod av fem säckar mjöl, en säck kaffe och något
fläsk. Men nu fick han inget över att supa på. Han
svor och gormade över de långa farvägarna, som
gjorde varorna dyra och åt upp hans förtjänst, över
dåliga tider och över oförskämda släktingar, som
inte ville kännas vid honom. Han hade en syster i
Stockholm, som ägde en halv million, och han svor
för att hon inte dog så att han fick komma” på
fötter igen.
Tiden gick framåt och affärerna bakåt. Tiden
vart liksom ung i finnbyn och åstadkom nya vanor,
sämre kanske än de gamla, och Axel var gammal
och vit i hår och skägg. Men han fortfor att köpa
och sälja, levde som en eremit i sin stuga och söp
efter råd och lägenhet, samlade fortfarande
fågelägg och jagade och fiskade, skällde på kunderna,
när de var förargliga mot honom, och var vad man
i allmänhet kallar »en visa i byn».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
