Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade noveller - Nagelmans dröm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
— Ha ha, nej, du förstår inte detta, inte detta,
inte var hon något spöke. Spöket var min
passion för henne, ett fruktansvärt spöke, en drake,
en bläckfisk, en skorpion... trodde jag, men nu ’
vet jag att det inte var det. Jag slogs med det
tills det tappade huvudet och så såg jag spökets
själ. Jag har haft en dröm, gosse, en dröm. Sätt
dig här — eller lägg dig under bokarna här i
skuggan, så skall du få höra...
Och så satte sig Nagelman ner mellan ett par
mossklädda stenar i en mycket skön och vilsam
ställning och berättade sin dröm.
IH.
Först när jag insomnat kom en man till mig
och tog min hand och ledde mig i väg långt bort.
Jag kunde ej se hans ansikte ty vi gingo i ständigt
mörker tills vi kom till ett rum som jag tyckte var
litet ljusare. Så småningom föreföll det mig som om -:
en lampa tänts högt uppe i ett valv, och omkring
denna många små lampor, detta kunde vara månen,
jag brydde mig ej därom, ty jag kände igen
rummet. Det måste vara min fars rum, så som han en
gång i tiden haft det inrett och lämnat det när den
store vännen Döden kallade på honom. Jag brast i
skratt — ser du, därför att det föreföll mig så
passande att det skulle vara så högt i taket i
min fars rum, så att man nästan trodde sig ha valvet
med alla vår herres solar ovanför. Men i ett hörn
kunde jag urskilja min fars nötta arbetsbord och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
