Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade noveller - Nagelmans dröm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
Den Heliga Boken som han brukat läsa i låg där i
dunklet och glimmade som guld — mannen ledde
mig till nästa rum, som var alldeles ljust, mycket litet
men ovanligt vackert. Mitt i rummet stod en
kvinna med ett skönt, regelbundet romerskt
ansikte. Hon höll en liten lampa i handen och pekade
med den andra på ett föremål som kom mig att
studsa. Mannen sade: tala med din syster! Dock
kunde jag ej slita min blick från föremålet: en
liten smal likkista mycket vackert och noga
insvept i en snövit duk av linne. Två vaxljus brunno
på ett bord som liknade ett altare, och några
glödröda rosor glänste som rubiner mellan ljusen.
En svag doft av rökelse fyllde rummet.
Kvinnan pekade fortfarande på kistan och vred
sitt ansikte så att jag bättre kunde se henne. Det
var hon. Men fastän detta ansikte ej hade den
ringaste likhet med hennes kände jag igen henne.
Hennes själ fanns i ögonens glans och munnens
linjer. — Du är icke min syster, sade jag, du är
min älskade...
Jag vände mig om och såg i hans ansikte. Han
såg icke förskräcklig ut, han hade en hög panna
och mycket djupa ögon. När dessa ögon mötte
mina tycktes det mig som om han sett tvärs igenom
mig och lett mot någonting i fjärran. — Sätt dig
ned och tala med din syster, sade han, och så
lämnade Döden oss.
— Nu får du älska mig och hålla av mig så mycket
du vill, sade hon, men du får icke tänka på min
kropp ... Det kan icke vara behagligt för dig att
tänka på att du haft något att göra med den...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
