Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade noveller - Villes hädanfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
den svala vinden och arbetet ger en aptit som efter
hand som arbetet blir hårdare utvecklar sig till en
njutningsfull glupskhet. Och man har nära till kok-
och diskvatten. Man städar kabyssen och flotten
på en minut, med en väldig kvast sopar man
avskräden och sopor i vattnet, och har nöjet att se hur
de evigt gångande vågorna bära bort all ens
orenhet, så att man känner sig snygg och städad för
jämnan.
Smålands-Nisse var omkring fyrtio år gammal.
Han var aldrig så ren i ansiktet att man kunde
sluta sig till den verkliga färgen på hans skinn eller
skäggstubb. Han skulle ha gjort sig i en negerby,
ty hans läppar voro vällustigt tjocka och håret
krulligt. Han både sjöng och talade och svor med en
skorrande basröst, och han sjöng ofta.
Ville var värmlänning, hade nånting tungt i bröstet
och åt digitalis för hjärtat, som klickade emellanåt,
och som gav honom ett hett och på samma gång
tungt humör. Han hatade allting utom brännvin.
Och när han tappade i kortspel grät han. Ville man
då ge honom åter pengarna han förlorat, så drog
han kniv. I arbetet tog han in en seg, butter och
nödtvungen galér-takt, men latade sig aldrig. Det
var som om han riktigt lagt in sitt hat mot arbetet
i varenda stöt med haken eller koppeldubbarna
mot timret.
Bjurlin var också värmlänning, trettiofem år,
nykter och skötsam godtemplare med tre tusen kronor
på banken. På lediga stunder läste han i
Såningsmannen och friade till en förmögen bondflicka i
Solhaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
