Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chi-mo-ka-ma - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
se det på stickor och avbruten vass som låg stilla
på vattnet. Ibland stannade han och vi sutto stilla
länge, men så gick vi runt igen. Det började
sannerligen bli långsamt, tyckte jag, och inte en
plaskning hade vi hört, inga ögon hade lyst. Men han
fortsatte alltjämt att paddla lika envist och ljudlöst.
Stundom kom vi så nära land att jag såg lyktskenet
bland träden, som sågo jättestora och skrämmande
ut. Stundom hörde vi rassel som av avbrutna
grenar långt inne i skogen. Vi stannade då mycket
långa stunder där utanför. Till sist tyckte jag, när
jag såg uppåt, att himlen började gråna. Vi hade
rott förgäves. Just då såg jag rakt mitt emot
lyktan två dimmigt blanka punkter, och hörde Fred dra
ett häftigt andetag. Framstammen var vänd mot
de lysande punkterna, och jag höjde sakta bössan
tills ljusfläcken sken längs pipan och jag kunde se
kornet klart. Jag siktade så noga jag kunde mitt
emellan de blanka punkterna, och sköt.
Ett vansinnigt plaskande och sparkande i
vattnet hördes, men när det hördes allt längre bort,
började Fred ro efter det. Han rodde inte tyst nu,
vattnet riktigt skummade kring framstammen. Jag
såg att det var blod i vattnet, och Fred hade
öppnat sin lykta just när vi stötte emot kroppen av en
fullväxt hjort. Han levde ännu. Fred hoppade i
vattnet till midjan och sköt, efteråt svärjande över
stöten från bössan,
Vi togo upp hjorten i kanoten och rodde till ön,
där vi tände en eld. Fred sade att vi skulle skära
ut hjärtat först och sätta det under svansen på
djuret. Det brukades så, och var bra för framtida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
