Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chi-mo-ka-ma - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
på ett golv och lallade. Det var då någon tog
stövlarna. Jag kunde se det nu, där jag låg, och ibland
förekom det mig som om det inte kunde vara
någon annan än Base Ball som stulit mina skor,
de enda skor jag hade, så att jag fått åka på
godstågsbuffertarna mellan Brainerd och Bemidji i
strumplästen, och ändå fått ge konduktören femti
cent för att han inte skulle låta anhålla mig. Den
skurken! Jag visste inte då, att det inte var något
straff på att åka på buffertar i Förenta staterna!
Johannes låg och stirrade ut i mörkret, där
skuggor av rök och små gnistor dansade in och gömde
sig. Stundom hörde vi ett skott långt borta, någon
som jagade med lykta i träsken uppåt Saskatchewan,
och då undrade jag vem det var, om han var
ensam i den vilda svarta natten, om han inte var rädd.
Kanske det var någon som mördades där?
Det blandade alltsammans ihop sig när jag
halvsovande glömde var jag var. Frank stal mina
stövlar, Base Ball jagade med lykta och Johannes tog sin
piivi för att mörda allihop. Sedan kom
konduktören och ville ha femti cent för att inte mörda mig,
men jag sköt honom och sprang i strumplästen
mellan Bemidji och Brainerd...
— Åhopp! Halloh! Ro-o-ll out!
Det var Johannes som väckte mig med att skaka
min arm.
— Han är här nu, sade han ivrigt, jag visste att
han skulle komma. Jag såg honom. Han höll
huvudet så här — Johannes satte hakan mot bröstet
med hängande tunga och stirrade rakt ner. Hu, han
såg hemsk ut!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
