Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chi-mo-ka-ma - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
tills han blev fjorton, då han rymde och började sitt
liv. Han hade slagit ihjäl några människor och
skadskjutit många, sade han, och han rådde inte för att
hans humör var sådant. Emellertid har jag aldrig
träffat en vänligare människa än Collie. Han gav
mig sin bästa madrass att ligga på, lagade mat för
oss bägge och vi delade vår tobak och vårt kaffe som
bröder. Vi låg hela nätterna och pratade om våra
upplevelser och vi fiskade gäddor i Parrs Creek
på dagarna.
Han skrattade åt att jag kunnat gå vilse och
komma så långt bort, och rådde mig att stanna
och vila mig en månad där uppe, men då jag visste
att Simmons var orolig för mig, togo vi oss före med
att gå hem och taga honom med hit upp. Så att
inom en vecka voro vi tre där, och jag försäkrar
att vi inte fann tillvaron ledsam alls.
FHjortjakten var ganska givande där ännu, och vi
hade gott om kött och fisk. Däremot hade vi ont
om tre saker: bröd, kaffe och krut. Irländaren hade
ingenting emot att ha gemensam egendom med
kamraterna, utom när det gällde krutet, om vilket han
var så rädd och snål, att han aldrig lånade bort eller
gav bort ens ett korn. Han förvarade sitt
krutförråd i en låda av bleckplåt, och vid det tillfälle
när jag gjorde mig till ovän med honom, hade han
den gömd under bädden.
När jag en dag kom hem från skogen var Collie
borta, men Simmons berättade att han laddat elva
patroner med mitt krut, så att ej mer var kvar än
ungefär till tre. Jag skulle inte ha sagt något
därom om han ej varit den han var, men i fråga om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
