Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chi-mo-ka-ma - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
krutet var han aldrig vår kamrat, och vi vågade
aldrig låna av honom. Nu beslöt jag dumt nog
att hämnas. Jag dök in under hans säng och tog ut
blecklådan, där fanns åtminstone ett halvt kilogram
krut, och det var mig en fullständig gåta varför
han tagit mitt. Men Simmons påstod att det var
ett sorts vansinne, han hade träffat en sådan tok
förut, en hästhandlare från Connecticut, som stulit
skogar i Kanada och sålt, suttit i Stillwater två
månader och sedan släppts fri. Han tålde allting
här i världen och var jordens ärligaste människa,
utom när det gällde krut, då stal han alltid av
kamraterna allt han kom över.
Simmons rådde mig att låta saken vara, men jag
fick den vansinniga idén att bota Collie för hans
sjukdom.
Ute på stallbacken låg en bit av en ofantligt grov
pipa, som ursprungligen kommit dit för att användas
som slägga. Den var ungefär två fot lång, sluten
i ena ändan och hade ett hål på sidan där, Vi hade
många gånger skämtat om att använda den som
kanon, om vi bara haft rikligt nog med krut för att
göra försöket. Simmons hade hittat en kula som
passade precis till pipan, och vi hade ofta diskuterat
hur pass långt den kunde gå, om kanonen laddades
ordentligt.
Simmons blev rädd när han såg vad jag gjorde,
men han visste att det inte lönade att tala med
mig när jag fått något i huvudet. Nu skulle jag
visa irländaren vad jag tordes: inte bara ta hans
krut, men också skjuta av det på lek. Jag var
ovanligt stor och stark, men i jätten Collies händer var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
