Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chi-mo-ka-ma - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
335
till alla han kände, ifall »vargarna skulle äta
honom i Kanada».
Men när han blev drucknare talade han om
följande historia.
Han hade kommit, inte direkt från Assiniboia,
utan från Peeman Lake. Han hade en faster där,
som handlade med stickylle, påstod han, och där
hade han stannat i två dagar. Men det vart
långsamt där, och så andra dagen hade han lånat en
bössa och gett sig i väg uppåt Peemanskogarna,
Han hade aldrig varit åt det hållet förut, och
råkade gå vilse,
— Nu så hade jag kompass, förstår du, men kan
du tänka däj, han visade fel på eftermiddan, och hur
jag skakade och vände på’n så visade han söder för
norr och norr för söder, hela tiden, och så vart
jag arg och slängde den i en bäck, så att den fick
blöta säj. Nu var det naturligtvis så, att det var
jag som var fel och kompassen som var rätt, men
det gör detsamma, i alla fall fick Kankas upp ett
spår och jag hörde honom driva, och jag visste inte
vad det var, för han drev rakt ut mot slätten, du
vet, och sen vart skallet allt svagare. Det här var
i skymningen. Jag gick förstås åt samma håll som
drevet, och tappade i alla fall bort riktningen, när
Kankas slutade skälla. Jag blåste i en tom
gevärshylsa och väntade, nog var det fulla tio minuter,
men ingen Kankas kom, och jag blåste igen. Det
tjänade ingenting till att gå vidare, så jag satt på
backen och rökte, jag tänkte just ge tusan i hunden
och försöka gå hem ensam. Nu var det nästan
mörkt, och i alla fall gav jag mäj i väg i den rikt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
