- Project Runeberg -  Posthuma noveller /
346

(1922) [MARC] Author: Dan Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chi-mo-ka-ma - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

346

det heller, för hon kom hit till landet när hon var
ett år gammal, och hennes mor drunknade i
Michigansjön, och det var just desamma. Men att
jag inte är svensk, det syns väl på utanskriften.
Alla mina förfäder ha drunknat, och jag kommer
också att drunkna. Det är eget de där.

— Då kommer du säkert att drunkna i Sunny
River, sade jag, för där fiskar du ju.

— Angår de dej var jag fiskar? Jag ville bara
säja, att de öde en är bestämd för, de kan en inte
undgå, om en också har patentbössor och
gummiskor och laddningsapparater och full fickorna i
dynamit, och bälte och revolvrar och skräp. Ska du
hängas, så kommer du att hängas fast du lever som
en ärlig man. Och är det bestämt att du ska leva
och skinna andra människor, så går de för sej.

— Men om du får si Nilson, fortsatte han,
under det han kröp upp i bädden och tog sin rock
över axlarna, så hälsa’n från Harrot — du kan
ligga i den andra bunken, där, ve spiseln, om du
vill — — —

Om en stund låg jag och hörde hur Harrot vred
sig av och an borta i sitt hörn, men han tycktes inte
kunna sova. Vi hade stängt dörren och den
morrande hunden var tyst. Jag såg genom gluggen åt
väster månen gå upp över myrarna och träsken.
En jättelik, halvtorr gran stack upp sin tvådelade
topp som en fiskstjärt mot skyn, svart som om
den varit av järn. Jag trodde att Harrot sov, och
greps av det ödsligas och ensammas storhet tills jag
tyckte mig själv liten, liten som en svala sväva
bort över de ändlösa skogarna. Jag såg små stä-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 15:38:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adposthuma/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free