- Project Runeberg -  Posthuma noveller /
347

(1922) [MARC] Author: Dan Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chi-mo-ka-ma - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

347

der under mig, och tvärs genom de majestätiska
ödemarkerna blänkte mil och mil av glimmande
räls, och de svarta tågen ormade. Under mig
glittrade sjöarna, de tusen tjärnen med vilda stränder.
Så kom slätten, med myriader av solrosor som
gungade sina hattar av guld i stormen, ändlösa
prärier med laguner där vita, ulliga blomster lyste
som snö över den mörka, mjuka dyn. Här och där
såg jag jättestora kors, förmultnade och lutande,
och jag undrade hur gamla dessa gravar voro, och
vem som hade rest korsen. Tappra människor,
som sett döden tätt under ögonen sovo där i den
kanadiska leran, men jag flög vidare —
vidare — — —

Jag vaknade till och fann att blockhusdörren stod
öppen och i öppningen stod Harrot med bössan,
kikande ut åt alla håll och spottande som vanligt,
När han tittat noga, kom han in och stängde dörren.

— Jag skulle bara si om de va nån djävul där,
sade han lugnt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 15:38:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adposthuma/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free