Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chi-mo-ka-ma - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
349
brydde sig inte det minsta om om jag hörde på eller
ej. Mycket av vad han sade röjde att han var
ovanligt begåvad, och jag väntade otåligt på att alla hans
resurser till mera sprit skulle vara slut, så att vi
tillsammans skulle få resa till Chicago. Men jag
började tro att han icke passade för den staden.
Det var isynnerhet på eftermiddagarna han
talade, mot kvällen låg han alltid bara och
smågnolade för sig själv. Det led mot hösten, himlen var
oftast klar och solen värmde på dagarna ganska
bra. Jag skall aldrig glömma den bleke, storväxte
och halvrusige Seyed, där han saft, mild som ett barn
med sin trasiga filt över axlarna, ryggen lutad
mot plankstapeln och ögonen blickande i fjärran,
whiskykruset vid sidan och halmhatten i gräset.
Ibland såg han ut som en skulptur, så orörlig, så
mejslat rena drag och hy av brons, när ruset
började.
Flera gånger beslöt jag mig för att rymma ifrån
honom, men kunde ej förmå mig att skiljas vid hans
sällskap. En hel vecka pågick detta: jag sov på
förmiddagarna och vakade på nätterna. Han sjöng
visor för mig, när jag bad honom, och gjorde allt
för att jag skulle stanna. Men livet på detta sätt
blev till sist outhärdligt, och jag gick min väg en
dag. Det sista jag hörde var den visa han ofta
sjöng när han ej var allt för drucken.
Jag hade i hemlighet köpt litet matvaror och gömt
dem på brädgården en middag när han höll på
att tala om barndomsbergen igen. Som vanligt
hoppade han från sak till sak, och pratade om all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
