Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturkritik - En modern mystiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
är i människan, hon är i allt. Det är upanishadernas
lära om Atman som är i allt, även i Brahman,
översatt till västerländskt språk.
Inom den lilla mänskliga varelsens sfär (som måste
upptäckas innan man kan försöka bryta sig ut ur
kretsen) sker det ädla och det oerhört onda av
okända orsaker, Den stora kärleken förklarar och
försonar det stora brottet, det stora brottet sker för
kärlekens skull. Läran om straff och ansvar och
sonande av synd blir till rök. Vi människor
handla aldrig rätt eller orätt, endast
riktigt eller oriktigt. Men vi veta knappt
om vi handlat på ena eller andra sättet. »Kunskap
kan ej lära någon Detta», säger Upanishaden.
Det finnes en scen i boken som är måhända
det starkaste författaren gjort. Det är samtalet
mellan den lärde doktorn och den föraktade judiska
krögaren, i fängelset. Doktorn har i sin stora
människovänlighet upptäckt att krögaren Lazarus
FEidoter påtagit sig, av någon anledning, ett mord
som han icke begått.
Nu är doktorn övertygad om att, svag i huvudet
som han anser FEidoter vara, denne inbillat sig
att han begått mordet. Nu tror sig doktorn kunna
bevisa för denna stackare, att han är oskyldig och
även utpeka den sannolike mördaren. De många
detaljerna i saken äro tröttande att redogöra för,
allt nog, den gamle juden blir icke det minsta
rörd över doktorns vänlighet eller upprörd av
dennes övertygande att han är oskyldig. Han
framhåller att mordet är begånget av skäl som doktorn
icke känner, att han själv påtagit sig brottet av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
