Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Omaka
De voro så omaka, sade man, och däri hade man nog rätt.
Kunde det vara kärlek, som låg till grund för detta
äktenskap mellan den unge blodfulle, starke och livsglade mannen
och denna redan gamla kvinna, som dessutom var ful när man
såg på henne närmare och anlade den synpunkten? Kunde
det fötts sympati av den skärande motsatsen mellan hans hälsa
och kraft och hennes sjuklighet? Eller hade något materiellt
intresse kopplat ihop dem? Hon såg ut att ha släpat, försakat
och snålats i hela sitt liv — måhända hade hon haft en
sparbanksbok, innan hon fick den rödkindade och gladlynte
gesällen.
Det var pinsamt blott att se henne vid ett möte i trapporna.
1 det starkt avfallna och gulnade ansiktet hade en så djupt
rotad, gnagajide smärta avtryckts, att man kände sig gripen
och beklämd. Inför dessa onaturligt skarpa ögon, som ständigt
brunno, och detta insjunkna bröst, som arbetade så tungt, ville
man vända sig om och gå bort; man blev rov för en oro, som
om man känt samvetskval över delaktighet i ett brott. Och
när man andra eller tredje gången såg henne, hade man velat
stanna och tilltala henne med sin vänligaste röst och göra
henne en fråga, en fråga efter ursprunget till den bärkraft,
som härdade ut under trycket av denna smärta, så mycket
pinsammare att tänka på för den friske, som den blott var
den individuella andelen i ett stort, allmänt lidande, som burits
och bäres av tusental lika stumma, sega och rastlöst strävande
som denna förtorkade västsömmerska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
