Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Varje morgon kom hon ut på Peder Skramsgade, där de
bodde, för att hämta kaffebröd och grädde hos bagaren och
välja ut sig grönsaker ur kärran, som höll utanför porten.
Sedan gick hon stånkande upp igen de åtta halvtrapporna
utan ledstänger, måste vila sig ibland, och nådde äntligen upp
till deras lägenhet under den brännande brandbotten.
Under tiden hade mannen stigit upp, fått på sig byxorna
och tänt pipan samt öppnat fönstret utåt gatan, för att få den
förskämda luften i deras sovrum utbytt mot den friska, med
fisklukt mättade vinden från hamnen och sundet. Det var för
denna vinds skull de bodde så högt över rännstenarnas ångor.
När den om morgonen kom svepande över taken och drog in
genom deras fönster, kändes det i lungorna som om de
förstörda cellerna ville nybilda sig, den sög ut dåsigheten,
tröttheten och mättnaden ur porerna och gav mer aptit på några
timmar än hela dagens nervösa flit vid maskinen. Den sjuka
försäkrade alltid, att denna fuktiga luft, som tvättats ren i
dunsterna från havet, underlättade arbetet i hennes bröst och
tog bort den värsta tryckningen; det stred visserligen mot all
läkareteori, men dessa människor misstänkte med proletärens
sjuklighet varje läkare och frågade ingen till råds. Hennes
sjukdom hade smält ihop med hela deras tillvaro och blivit
ett av deras förnämsta intressen, själva livet eller åtminstone
dess enda veikliga innehåll. De hade aldrig ett ögonblick
tänkt sig hennes tillfrisknande.
—- Gå bort och tvätta dig, din lurv! sade Maja och for
med sina fingrar genom hans tjocka, oljiga hår. Det var en
stor, tovig peruk, som alltid stod i vädret och som det var
Majas fröjd att gräva i. Hon själv hade blott några tunna,
vitnade testar.
— Nej, låt mig sitta så här en stund, Maja, åtminstone
röka ur pipan. Det är det enda nöje man har, att få gå
omkring otvättad och oklädd ett stycke in på förmiddagen. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
