Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - Inledning - Äldste innebyggare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
således ett folk, som bränt sina döda och nyttjat bronsvapen,
och som tillfölje deraf måste vara yngre än Stenfolket och äldre
än våra förfader, som kände till jernet. Om dessa grafvårdars
ålder har man hört olika meningar. Den ena är, att de tillhöra
förenämnda Stenfolk, hvartill man slutat deraf, att stenredskap
någon gång uti dem förekommit. Men dessa hafva säkert blifvit
ditlagda för att skydda den dödes ande, som de gamle trodde
dväljas uti griften, emot förment inverkan af onda makter,
hvarföre det ej heller är så utomordentligt att finna stenredskap uti
ättehögarne från jernåldern. Vidare har man till stöd för sin
sats anfört, att kistorna, som ibland befinnas tomma på ben och
kol, fordom innehållit obrända lik, som nu förruttnat. Men af
luftens friare tillgång genom den glesa stenbetäckningen hafva
de brända benen förtärts, eller, hvilket jag ofta observerat, blifvit
af råttor och möss bortdragne. Stenkistornas små dimensioner
äro dessutom de starkaste bevis, att de ej inneslutit obrända lik,
ty dessa griftrum innehålla vanligtvis 3 till 5 fot i längden.
Sex fot hålla knappt ett ibland femtio. Bronsvapnen och
grafurnorna bevisa ock, på det bestämdaste att Hällkiströren ej
tillhöra ett Stenfolk. Den andra meningen om dessa grafvar är,
att de äro samtidiga med ättehögarne; men detta är ett rent
misstag, föranledt deraf, att man ej gjort skillnad mellan
Hällkiströr och andra griftrör, ej heller emellan ursprungliga
begrafningar i de förra, och dem en sednare tid gjort deruti. Ty att
man uti en sednare tid stundom nedsatt askan efter sina döda
uti gamla kiströr, är icke obekant, och då Gulathingslagen
förbjuder Norrmännen att begrafva sina döda uti stenrör, syftar den
troligen på ett bruk att, för besparande af mödan att uppkasta
ny hög, inlägga lemningarne af den döde uti ett förut
begagnadt Hällkiströr. Det sannolikaste är derföre, att tillegna dessa
stenrör åt ett folk, som nyttjat stridsvapen af brons, och som
uti historien bör få sin plats emellan den äldste urbebyggaren
och våra förfäder.
De flesta fornforskare i sednare tider hafva förenat sig i
den åsigt, att bronsvapnen hänvisa på ett folk af den stora
Keltiska stammen, af hvilken en del, Kymrerne, antagligen omkring
500 år före vår tideräkning inträngt och bosatt sig i Danmark,
der de af Greker och Romare sedermera blefvo kända under
namn af Kimbrer. Härifrån skedde öfvergången till Skåne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
