- Project Runeberg -  Bohusläns historia och beskrifning / Del 1. Historia och allmän beskrifning /
14

(1867) [MARC] Author: Axel E. Holmberg With: Gustaf Henrik Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - Inledning - Äldste innebyggare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvarefter en vidare utbredning fortgick längs kusterna och äfven inåt
landet samt åt de stora svenska öarna i Östersjön, så framt
nemligen ej dessa erhållit sin bronsnyttjande befolkning öster ifrån,
enär äfven den finska kusten lärer hafva att uppvisa kiströr med
bronsredskap. Spridda lemningar efter denna stam förekomma
emedlertid öfver hela det sydliga Sverge och grafvarne hafva alla
en träffande likhet med hvarandra, om man undantager att
ämnet, hvaraf de uppförts, berott af de skiljda orternas
naturförhållanden, så att der sten ej fanns att tillgå gjordes grafven af
jord och kistan derinom bildades af trä. Denna kista saknas dock
aldrig och i södra Sverge är den alltid så inrättad, att den
lämpar sig för längden af ett vanligt menniskolik, hvarefter obrända
lemningar oftast anträffas. Endast de Bohuslänska och
angränsande andra öster och söder ut förete den egenhet att de, såsom
nyss anfördes, innehålla brända lik [1]. För öfrigt är karakteren
densamma som de öfrige keltiska grifterne, isynnerhet de s. k.
«Cairns», eller de Gaeliska forngrafvarna i Skottland, Ossians
besjungna kummel. Denna likhet jemte deri anträffade fynd
antyder deras anläggares frändskap med andra kelter, under det
skiljaktigheten å andra sidan visar, att den del af denna stam, som
bebott Bohuslän, utgjort ett afsöndradt helt för sig, med till en del
andra bruk. Också äro gränserna för dessa grifter egendomliga. I
norr gå de till Svinesund, vid hvars södra strand de talrikt
förekomma, då deremot norr om denna hafsvik intet spår deraf
träffas i Norge förr än i trakten af Bergen och Sognefjord. Söderut
gå de i medlersta Halland till Varbergstrakten, der de mötas
af grafvar från Bronsåldern med obrända lik. Enligt R. Dybecks
iagttagelser, sprida de sig från Uddevallatrakten öster ut längs
vattendragen inåt Dalsland och Vermland, der de upphöra. Dessa
bestämda gränsförhållanden hänvisa på Bohuslän såsom bemäldte


[1] Att Holmbergs uppgifter om de Bohuslänska kiströrens egenhet, att
hafva varit ämnade åt brända lik, för ingen del äro alldeles ofelbara, om de än
som oftast slå in, visar exemplet af de tvenne i «Elfsyssel» beskrifna, hvilka,
märkeligt nog, båda genom formen visa sig hafva varit ämnade åt obrända lik.
Det ena, vid Bremnäs, i Lycke socken, afritadt l. c. sid. 104 och 105, har kistan
vid pass 3 alnar lång, högst 2 alnar bred, byggd af smärre flata hällar,
uppstaplade hvarftals öfver hvarandra. Det andra (sid. 267), beläget på Buseberget
å Varehil (Oroust) har kista af stora flata stenhällar, resta på kant, 4 1/4 alnar
lång och 1 1/4 aln bred.        B.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:38:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aehbhob/1/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free